När man inte är speciellt stadd i kassan så är det inte bara fantasin som sviker när man ska köpa en födelsedagspresent till en kollega, ekonomin tillåter dessutom inga dyra gåvor.
Sandra fyllde 21 år i lördags och jag insåg att födelsedagspresenten fick bli en billigare flaska mousserande rosé.

I stress ger jag mig iväg för att inte missa tåget, men väl ute på gatan kommer jag på att presenten inte är med. Slänger mig upp i lägenheten och kylen, hugger tag i flaskan och är lika snabbt på väg igen.
Väl hos Sandra korkar vi upp flaskan, häller upp den i vanliga dricksglas då alla champagneglas har gått sönder. Jag blir först chockad över att färgen på drycken inte är rosa men struntar i det lika fort.

Det första jag hör när jag vaknar dagen därpå är Marias vackra stämma med ett inte lika vackert konstaterande, Sara du har gett bort min dyra Champagne, det mousserande rosa ligger fortfarande kvar i kylen.
Flaskorna är inte identiska, inte heller färgen på etiketterna eller innehållet, priset är inte detsamma. Vi dricker en fin champagne som om det vore vilken skit som helst, i vanliga dricksglas, varvat med billig öl.
Törley 54:-, Taittinger Nocturne 369:-.

Jag får ångest varje gång jag öppnar kylen och ser Törley.